Min granne, som jag annars har en ganska okej relation till, har en märklig vana. Varenda lördag, oftast precis när klockan slår sju, drar han igång sin förbaskade gräsklippare. För oss sömniga själar i huset bredvid känns det som ett direkt angrepp på helgens stillhet.
Jag har varit nära att säga något flera gånger, men vad säger man egentligen när man står där i pyjamas och han möter ens blick med sitt mest självgoda gräsklipparleende?
Låt oss vara ärliga – det finns få ljud som är så irriterande som en gräsklippare klockan sju på morgonen. Det skär rakt igenom sömnen och långsamt försvinner det minsta som finns kvar av frid och tystnad. Jag har testat med de tjockaste öronpropparna jag kunde hitta, men det hjälpte inte ett dugg. Klipper han verkligen så mycket att han måste göra det på lördagsmorgonen, frågar jag mig själv?
Visst kan jag förstå att trädgården ska skötas och att alla har rätt till en välvårdad gräsmatta. Men måste det vara så tidigt – på en lördag? Vad hände med vilotiden och möjligheten att få sova ut lite? Jag trodde helgen skulle vara till för återhämtning, inte för att slitas ur sängen av en vrålande maskin!
Jag har funderat på olika hämndplaner. Kanske skaffar jag en lövblåsare och startar den klockan sex på söndag, precis utanför hans fönster. Bara som en vänlig liten påminnelse om hur det känns. Eller ska jag sätta på hög opera så snart han går ut i trädgården med sin välkända klippare – en musikalisk ”protest”, så att säga? Eller så kanske lösningen är så enkel som att gå dit och prata med honom, med en vänlig ton naturligtvis, när han ändå är ute och hackar i asfalten framför huset.
Vissa kommer kanske tycka att jag är småaktig. Jag förstår det. Men är det verkligen för mycket begärt att be om lite hänsyn och förståelse från sina grannar? Kanske borde det finnas riktlinjer – inga bullriga maskiner före klockan nio på helgerna? Jag är ganska säker på att jag inte är ensam om den här känslan. Det måste finnas fler än jag som saknar lugnet i de tidiga helgtimmarna?
Kanske finns det en tanke bakom allt detta som jag missat. Kanske älskar han bara gräsklippning mer än tanken på en lugn helg. Eller så gör han det tidigt för att slippa värmen senare på dagen. Hur som helst, tycker jag att sådana saker borde gå att prata om och lösa tillsammans. Man borde åtminstone kunna hitta en gemensam förståelse.
Så, har någon ett bra tips? Är det bättre att prata direkt med honom eller hoppas på att han köper en tyst elklippare? Jag undrar. Kanske är det hela lösbart med en pratstund och en kopp kaffe. Eller kanske läser han detta och får sig en liten tankeställare.
Hälsningar,
Anna
