Jag orkar helt enkelt inte höra på folk som alltid har ont – det är bara gnäll. Låt oss vara ärliga: vi har alla träffat någon som aldrig pratar om något annat än sina krämpor. Varje gång man frågar hur helgen varit får man ett djupt suckande och en lång lista över småskador och vardagsbekymmer som om världen höll på att gå under. Behöver man verkligen dela varje liten smärta med omvärlden?
Vi bor i ett välfärdsland med tillgång till en av världens bästa sjukvårder. Visst finns det verkliga hälsoproblem, men ärligt talat – hur mycket av din tid vill du slösa på att klaga? I stället för att vältra sig i elände, varför inte försöka göra något åt situationen? Ett aktivt liv, lite rörelse och bra matvanor kan göra underverk. Ta en promenad, ring en vän och prata om något trevligt, eller hitta något som får dig att skratta.
Det känns som att många hellre söker bekräftelse och medlidande än tar ansvar för sitt eget välmående. Är det inte lite själviskt att förvänta sig att andra ska bära bördan av ens ständiga klagande? Vi har alla våra bekymmer, men hur vi hanterar dem definierar oss – inte hur högt vi klagar över dem.
Det är också viktigt att reflektera över hur detta ständiga gnäll påverkar dem som faktiskt kämpar med svåra hälsoproblem. Det blir nästan respektlöst att dra ned dem i ett hav av klagan över små vardagsbesvär. Kan vi inte åtminstone försöka visa lite perspektiv och tacksamhet för det vi faktiskt har, istället för att haka upp oss på allt som inte är perfekt?
Kanske är det dags att uppskatta livets små glädjeämnen mer, istället för att alltid fastna i det negativa? Det är trots allt ditt val hur du vill se på tillvaron. Livet är för kort för att slösas bort på negativitet och gnäll. Kanske är det dags att vara lite tuffare, kavla upp ärmarna och hitta glädje där man kan?
Kanske är jag hård mot dem som ofta behöver ventilera sina ”krämpor”, men ibland måste man säga ifrån för att förändring ska ske. Det vore fint att se en värld där vi sporrar varandra till att leva starkare, bättre liv. En värld där vi inte längre låter oss hindras av små krämpor, utan övervinner dem – det vore något.
Tänk på det nästa gång någon frågar hur du mår. Kanske kan vi alla bidra till en mer positiv vardag genom att fokusera på det som är bra? Kanske, bara kanske, skulle livet kännas lite lättare om vi inte gnällde hela tiden.
Hälsningar,
Emelie