Familjerelationer är inte alltid en dans på rosor. Jag trodde jag hade ganska bra koll på vad som skulle hända med ekonomin när mamma en dag inte längre är med oss. Men livet är tydligen aldrig så enkelt.
Helt ärligt – just nu är jag chockad och frustrerad. Mamma har nämligen bestämt sig för att hjälpa sin pojkvän att betala av hans skulder. Det här är samma man som nyligen flyttade in hos henne utan att bidra med ett enda öre till hushållet. Mamma säger att hon bara vill hjälpa honom på fötter igen, och att han har lovat att betala tillbaka. Men vem betalar tillbaka till oss, för det arv som nu försvinner bit för bit?
Jag förstår verkligen inte varför det här överhuvudtaget behövs. Mamma har jobbat hårt hela livet, snålat och sparat för att säkra oss barn en bra framtid. Vi har pratat om hur viktigt det är för oss att kunna använda arvet för att hjälpa våra egna barn och ge dem en bättre start än vi själva hade. Nu känns det som om allt det mödosamt intjänade är på väg att försvinna ner i någon annans fickor.
Visst, jag kan förstå att hon vill hjälpa någon hon bryr sig om. Kärlek gör oss tydligen blinda, som man brukar säga. Men hennes pojkvän är vuxen nog att ta ansvar för sina egna ekonomiska problem. Det borde man faktiskt kunna kräva. Om han inte klarar att hantera sin egen ekonomi – varför ska vi behöva offra våra framtidsplaner för att rätta till det?
När jag tog upp det här med mamma fick jag höra att jag ”är egoistisk” och ”bara tänker på pengar”. Det är helt fel. Det handlar inte bara om pengar, utan även om förtroende – och respekt för de beslut som tidigare fattats med tanke på vår familjs framtid. Det gör ont att veta att den framtiden nu är i fara, bara för att mamma inte kan säga nej till någon hon egentligen bara har känt i ett halvår.
Och vad händer om relationen mellan dem spricker? Ska hon bara sitta där med förlusten? Hur påverkar det här våra familjeband om hon i framtiden tvingas komma till oss och be om hjälp? Det är en verklighet jag helst hade sluppit.
Jag hoppas att fler kan förstå hur viktiga såna här värden är inom familjen. Ett arv är mer än bara pengar – det är en chans att lyfta familjen till en ny nivå och skapa stabilitet för kommande generationer. Arvet borde gå till någon som uppskattar det, inte till en främling som inte ens kan betala för sig själv.
Kanske tycker du att jag är kallhjärtad. Kanske har du rätt, kanske inte. Men en sak är säker: jag tänker inte sitta still och titta på när våra barns framtid försvinner ut i tomma intet.
Anna
