Låt mig börja med att säga att jag älskar mina barnbarn, men jag är inte intresserad av att vara en gratis barnvakt. Jag vet att många tycker att mor- och farföräldrar har en sorts plikt att ställa upp när deras barn får barn, men jag förstår helt enkelt inte varför det skulle vara mitt ansvar.
Mina barn, som nu själva är föräldrar, valde själva att skaffa barn. Det var ett livsbeslut de tog, så varför ska jag plötsligt ta på mig en roll jag aldrig valt? När man blir förälder vet man att det innebär mycket ansvar. Jag tog hand om mina barn när de växte upp, och jag känner att jag gjort mitt.
Många kallar den här generationen för curlingföräldrar – de som sopar alla hinder ur vägen för sina barn. Jag har sett det på nära håll, och jag tycker verkligen att vi måste bryta den onda cirkeln. Om vi alltid står redo varje gång något händer – hur ska de då lära sig att klara sig själva? När de bestämde sig för att skaffa barn visste de vad det innebar. Att bli förälder betyder sömnlösa nätter, ändlösa blöjbyten och, ja – barnpassning.
Jag har träffat många i min egen ålder som aldrig kan planera egna aktiviteter eller resor utan att ta hänsyn till att de kanske måste vara barnvakt. För mig känns det som att de ger upp sin frihet för att vara extraföräldrar. Jag däremot vill njuta av pensionärslivet, resa och göra mina egna val – utan dåligt samvete. Jag har arbetat i många år för den här friheten och tänker inte ge upp den bara för att någon förväntar sig det av mig.
Jag vet att det kanske låter lite hårt, men jag tycker det är hög tid att föräldrar tar fullt ansvar för sina egna val. Det är ju de som får glädje av barnens utveckling och mysiga stunder. Om jag ska vara ärlig så går mina barnbarn mig ibland lite på nerverna också. Det är springande och ropande – något jag fick nog av när jag var yngre. Nu vill jag ha lite lugn och ro. Kan jag inte få det?
Självklart ställer jag upp om det är en riktig kris eller nödsituation. Men som en regelbunden barnvakt? Nej tack. Jag är här för att vara mormor – inte assistent. Kanske kan det här få dagens föräldrar att förstå vad det verkligen innebär att vara förälder. De måste helt enkelt lära sig att balansera sina karriärer med sitt familjeliv. På samma sätt vill jag balansera mitt pensionärsliv med möjligheten att träffa och älska mina barnbarn – på mina egna villkor.
Livet som pensionär har jag längtat efter länge, och jag tänker inte låta någon ta det ifrån mig med argument om familjeansvar jag aldrig bett om. Jag älskar dem – men står fast vid mitt beslut.
Hälsningar,
Margareta