Det känns som att alla runt omkring mig har fått för sig att när man blir förälder, ska man automatiskt offra allt för sina barn. Jag, däremot, förstår inte varför jag skulle sätta mitt eget liv på paus för att uppfylla alla deras önskningar. Jag tycker att vi vuxna har lika stor rätt att leva medan vi kan – och barnen får ärva det som eventuellt blir över. Ja, du läste rätt.
Jag har jobbat hårt hela mitt liv. När vi pratar om sparpengar har jag sett många strö dem över dyra barnkalas, sportutrustning för tusentals kronor och sommarresor som överskrider min månadsbudget. Missförstå mig inte – jag älskar mina barn – men jag ser verkligen inte poängen med att lägga en förmögenhet på dem när de är små. Barndomen varar bara några år, medan jag ska leva i min kropp tills jag dör.
Jag har alltid unnat mig en vuxensemester då och då, den där fina klänningen jag suktat efter i månader eller en kväll ute med mina väninnor – utan så mycket som ett uns av dåligt samvete. Jag ser det som en investering i mig själv och min glädje. Ett sparkonto till barnen som de får tillgång till när de fyller 18? Varför ska jag göra det, när jag istället kan unna mig en lyxig botoxbehandling som får mig att känna mig tio år yngre?
Jag har alltid haft uppfattningen att barn ska lära sig att jobba för det de vill ha. Jag vill inte att de växer upp med förväntningen att mamma eller pappa alltid kommer fixa allt. Jag tror att mina barn kommer att bli mycket mer självständiga och tacksamma vuxna om de lär sig värdet av pengar – att allt inte kommer gratis.
Ja, jag har mötts av många höjda ögonbryn, och många vågar knappt säga något innan jag börjar skratta – men det här är min sanning. Jag saknar öppenheten som krävs för att man ska kunna diskutera sådana här åsikter utan att det blir en giftig stämning. Det handlar inte om egoism – det handlar om realism.
Så till er som förstår vad jag menar: fortsätt ta hand om era egna behov precis som ni tar hand om barnens. Det är inte ren egoism att också vilja leva ett liv man är stolt över. Vi har bara ett liv – och det ska vara ett bra ett!
Kram från
Emma