Kära läsare, jag skriver det här eftersom jag har hamnat i en nästan komisk situation med min granne, och jag behöver verkligen era råd om hur jag ska hantera det. Jag vet att jag kanske låter lite osympatisk, men jag hoppas ni förstår att jag bara är ärlig.
Allt började en söndagseftermiddag när jag höll på att fixa i trädgården. Min granne, en äldre dam som nyligen flyttat in, kom stressat fram till staketet och frågade om jag kunde hjälpa henne med något som gått fel med hennes tvättmaskin. Jag tänkte inte så mycket på det och var såklart glad att kunna hjälpa till. Vi löste problemet tillsammans och det var faktiskt en ganska trevlig upplevelse.
Men sedan dess har hon återkommande knackat på min dörr för att be om hjälp med allt möjligt. Jag har hjälpt henne att bära tunga kassar från bilen, tagit in posten när hon varit bortrest och till och med hjälpt henne installera TV:n. Jag har alltid fått ett vänligt tack, men det börjar kännas som att jag är någon slags hushållshjälp snarare än bara en snäll granne.
Det handlar inte om att jag inte vill hjälpa till, men nu har det blivit en situation där hon verkar förvänta sig att jag alltid ska finnas till hands – som en personlig assistent. Jag har ett hektiskt liv, precis som alla andra, och med arbete, familj och hushållsbestyr har jag inte alltid tid – eller helt ärligt lust – att avbryta allt.
Jag har svårt att säga nej. Hon är ju ändå en äldre dam och jag vill inte verka hjärtlös. Men samtidigt känner jag att hon utnyttjar min hjälpsamhet. Det känns som en fälla jag satt upp själv genom att vara för snäll i början. Det är som att jag inte kan vinna här; säger jag nej så blir jag kanske den otrevliga grannen, men säger jag alltid ja, så kommer hon säkerligen fortsätta be om mer och mer hjälp.
Kanske borde jag bara ha en ärlig pratstund med henne. Men går det ens att be henne att inte fråga så ofta utan att såra hennes känslor? Jag vet inte vad som är värst – tanken på att hon blir sårad, eller att hon fortsätter knacka på min dörr för hjälp med vardagliga saker.
Så nu undrar jag – är det någon av er som varit i en liknande situation? Hur löste ni det utan att skapa osämja eller dålig stämning? Jag hoppas få några tips här, eller åtminstone få veta att jag inte är ensam om den här frustrationen.
Till sist vill jag bara säga att jag ångrar att jag tog på mig den här ’hjälparrollen’ på fel grunder. Nästa gång måste jag vara mer försiktig med hur många tjänster jag erbjuder. Kanske kan jag lära mig att sätta gränser, eller åtminstone få henne att förstå att även jag har ett liv som kräver min uppmärksamhet. Jag ser verkligen fram emot att höra vad ni tycker!
Hälsningar,
Anna
