Jag har märkt en oroande trend i vårt samhälle: ingen verkar tåla kritik längre utan att genast kalla det mobbning. Det känns som om vi blivit en generation med ”glasshud”, där minsta kommentar uppfattas som ett personligt påhopp. Jag tror att vi har blivit så rädda för att såra någons känslor att vi glömmer hur viktig konstruktiv kritik faktiskt är.
Missförstå mig inte – mobbning är ett allvarligt problem, men allt faller inte under den beteckningen. När din chef ger dig feedback på jobbet, är det inte nödvändigtvis för att trycka ner dig. Kanske är det snarare en chans att förbättra sig? Rätt slags kritik, i lagom mängd och med goda intentioner, kan hjälpa oss att växa. Man måste klara av motstånd för att utvecklas – både personligt och yrkesmässigt.
Det har till och med gått så långt att jag knappt vågar säga ifrån när någon går över gränsen i vardagen. Allt måste formuleras försiktigt och paketeras in så att ingen tar illa upp. Att be någon att bli bättre på något kan i värsta fall leda till anklagelser om trakasserier. Till slut sitter vi kvar med en rädsla för att prata öppet om vad vi tycker. Är det verkligen så vi vill ha det?
Är det inte bättre att vi är raka och ärliga, istället för att linda in allt? Vi pratar mycket om att sätta gränser, men vad händer med ansvaret för hur vi själva reagerar på dem? För mig är oförmågan att ta kritik ett tecken på omognad. Vi kan inte förvänta oss att hela världen ska skydda oss från obehagliga sanningar.
Jag tycker att vi måste lära oss skilja på mobbning och kritik. Barn bör få lära sig att hantera motgångar, och vuxna bör bli bättre på att ge feedback på ett konstruktivt sätt. Livet är inte alltid en dans på rosor, och vi kan inte gå omkring och bli förolämpade av allt som sägs.
Snälla, låt oss ta tillbaka en kultur där vi vågar prata öppet och ärligt, utan rädsla för att bli kallade ”mobbare”. Då slipper vi också en del av det konstlade fasadspelet vi ser alldeles för mycket av. Vi pratar om inkludering och medkänsla – men vem inkluderar vi egentligen när ingen orkar höra ett ärligt ord?
Jag uppskattar tydlig feedback och vill alltid utvecklas, både på jobbet och privat. Det är inte alltid kul att höra, men ofta nödvändigt. Så innan vi kallar allt som är obekvämt att höra för mobbning, låt oss tänka ett varv till. Kanske är det bara ett steg på vägen mot att bli bättre?
Hälsningar,
Anna
