Jag vet att det här kommer att provocera många, men jag tycker faktiskt att vi måste våga prata om det. När ett äktenskap går snett och mannen är otrogen, är det inte alltid bara hans ansvar. Ofta är det ett tecken på att något inte står rätt till hemma – och jag tror att vi kvinnor också måste ta en del av ansvaret.
Hur många av oss har inte varit där? Vardagens stress och press äter upp oss, vi jobbar heltid och har barn som ska skjutsas överallt. Efter en lång dag är det lätt att känna att mannen får klara sig själv. Vi har gjort vårt genom att bidra ekonomiskt eller ta hand om barnen, så hans behov hamnar sist. Nej, sex och närhet kan vänta till en annan dag… eller vecka… eller månad. Och då ska vi bli förvånade när han börjar titta åt ett annat håll?
Det jag vill säga, utan att det ska missförstås, är att vi också måste lägga in lite ansträngning i relationen. En relation kräver arbete, och vi kan inte bara ge upp när det inte passar oss längre. Om vi slutar bry oss om vår partner, kommer han kanske att börja söka uppmärksamhet någon annanstans. Det här är ingen ursäkt för otrohet – men en realistisk insikt i hur många förhållanden sakta bryts ner över tid.
Jag har varit i flera långa relationer, och det är något jag ser bland mina väninnor också – vi slutar dejta våra partners. Kommer ni ihåg glädjen i att överraska honom med något speciellt, eller bara planera en kväll för er två? Alltför ofta försvinner det här bort, och vi fastnar i en vardag där det inte längre finns plats för kärleken. Det blir en ond cirkel vi själva skapar.
Prata med honom. Var öppna kring hur ni kan bli bättre tillsammans. Ofta är mannen lika stressad och trött, men kanske vågar han inte säga det. Ta er tid att lyssna på varandra och vara närvarande. Låt det inte bara rulla på i väntan på att det kanske blir bättre nån gång längre fram.
Jag vet att många kommer kalla det här gammaldags och säga att kvinnor inte ska bära skulden för vad män gör fel. Men låt oss vara ärliga – inga äktenskap är perfekta, och vi kan alltid göra något för att förbättra relationen. Det jag försöker säga är att vi kanske måste minnas den kärlek som en gång förde oss samman, och försöka vårda den. Kanske, bara kanske, skulle det leda till färre otroheter. Jag vet att jag nog kommer få både ris och ros för det här, men jag tycker det är en ärlig grej att ta upp. Vad tycker ni?
Linda