Jag vet att många tycker att man ska ställa upp för sina vänner när de har det svårt. Väninnor frågar ofta om en liten summa här och där, för att täcka en räkning eller köpa något de snabbt behöver. Men vet du vad? Jag lånar aldrig ut pengar till väninnor. Ja, jag hör redan hur folk suckar och tänker att jag är självisk, men låt mig förklara.
För det första är pengar en av de största orsakerna till konflikter i vänskapsrelationer. Så fort du lånar ut pengar – även om det bara är en liten summa – förändras dynamiken mellan er. Den lilla summan blir snabbt en elefant i rummet, särskilt om den inte betalas tillbaka fort nog, eller om personen i fråga börjar köpa saker du tycker att hon absolut inte borde ha råd med. ”Varför har hon råd med den där nya jackan men inte att betala tillbaka till mig?” kanske du tänker. Dålig stämning uppstår snabbt, oavsett om man pratar om det eller inte.
För det andra – vänskap ska inte handla om pengar. Vänskap bygger på tillit, gemensamma upplevelser, bra samtal och stöd som inte kan mätas i pengar. Att blanda in ekonomi i vänskapen sätter dessa grundläggande aspekter på spel. Det är svårt att fortsätta vara nära vänner om man hela tiden påminns om att den ena är skyldig den andra pengar medan man ser på film eller tar en fika.
Vissa kanske säger: ”Om hon inte kan betala tillbaka, kanske det är för att hon verkligen behöver pengarna!” Okej, visst. Om en väninna verkligen är i kris har jag hellre gett henne pengarna som en gåva utan att förvänta mig något i gengäld. Men att gå in i ett lån innebär åtaganden från båda sidor, och det är ofta dessa åtaganden som är svåra att upprätthålla utan att skada vänskapen.
Jag har själv varit i en situation där jag lånade ut pengar till en väninna. Det skulle bara vara tillfälligt, men det tog flera månader innan jag såg något tillbaka. Den konstanta spänningen i luften förstörde mycket av den glädje och gemenskap vi tidigare haft. När jag till slut sa att jag ville ha tillbaka pengarna kändes det som att jag var skurken. Det är inte en roll jag vill ta på mig igen.
Till sist tycker jag att vi alla borde ta ansvar för vår egen ekonomi. Vi kan finnas där för våra vänner på så många sätt utan att bli otrevliga långivare. Jag hjälper hellre till med råd eller budgetplanering än att agera medlåntagare till en väninna.
Så nej – jag lånar aldrig ut pengar till väninnor, och jag skäms faktiskt inte det minsta över det. Jag tror verkligen att pengar och vänskap bör hållas isär för att relationen ska hålla på lång sikt. Vänskap är sköra saker, och jag vill inte riskera dem för något så banalt som pengar.
Hälsningar,
Emma