Jag vet att många kommer tycka att jag är självisk och otacksam, men jag säger det ändå: Jag tänker inte lägga tusentals kronor på en semester med svärfamiljen. Jag förstår helt enkelt inte varför jag ska jobba hårt hela året för att sedan spendera mina sparpengar på en resa som inte ens är avslappnande!
För det första innebär semester med svärfamiljen alltid att jag måste anpassa mig efter deras rutiner och vanor. Plötsligt känns det som om jag är med på någon slags gruppresa där vi alltid måste göra saker tillsammans, äta på samma restauranger varje dag och följa ett stramt schema för att hinna med allt. Jag behöver inte en semester som känns som en organiserad skolresa!
Jag vill kunna sova ut på morgonen, äta när jag känner för det och kanske tillbringa en hel dag med näsan i en bra bok under parasollet. Kära svärfamilj – varför är det så svårt att förstå att behovet av “kvalitetstid” inte betyder samma sak för alla? Jag får ont i huvudet bara av att tänka på de eviga diskussionerna om var vi ska äta eller vilka sevärdheter vi absolut måste se.
Sen har vi det ekonomiska. Semestrar är inte billiga, och att betala för semester med svärfamiljen känns för mig som att kasta pengarna i sjön. Vi är många, och det innebär ofta högre kostnader för allt från boende till aktiviteter. Om jag ska spendera mina pengar vill jag att det ska vara på något som verkligen ger mig glädje – inte stress. Jag behöver inte en resa som gör mig både pank och irriterad. Min gräns är nådd för hur mycket kallprat och ytliga konversationer jag orkar lägga mina semesterpengar på.
I slutändan ska en semester vara en chans att varva ner, ladda batterierna och komma tillbaka till vardagen med ny energi. Och ärligt talat – kan någon förklara för mig hur det ska vara avslappnande att hela tiden behöva trippa på tå för att inte råka såra någons känslor? Semester med svärfamiljen är absolut inte vad jag behöver för att koppla av.
Kalla mig gärna egoistisk, men jag tänker inte offra mina värdefulla lediga dagar bara för att leva upp till andras förväntningar. Jag är en vuxen kvinna som kan bestämma själv hur jag vill tillbringa min semester, och då väljer jag att omge mig med människor som jag faktiskt kan slappna av med – eller till och med vara helt ensam!
Så nej, jag kommer inte bränna mina semesterdagar på svärmors kommentarer, svärfars eviga väderprat och frustrationen över en massa planer jag aldrig själv valt. Jag tror inte jag är ensam om att känna att livet är för kort för sånt här stressande trams.
Med vänlig hälsning,
Emma