Det här är en erkännelse som jag vet kanske inte faller i god jord hos många, men det är ändå min sanning. Jag har varit otrogen flera gånger, och ännu mer chockerande för vissa – jag vet att jag kommer göra det igen.
Låt mig förklara. I många år trodde jag, som de flesta, att trohet var nyckeln till ett lyckligt förhållande. Men efter att ha levt i flera monogama relationer har jag insett att det kanske inte passar alla. Jag hör hur några av er redan knyter nävarna – men hör mig till slutet.
För mig har otrohet inte varit ett tecken på ett trasigt förhållande, utan snarare ett sätt att uttrycka min egen frihet och nyfikenhet på. Det har inte handlat om brist på kärlek till min partner, utan om en djupt rotad nyfikenhet på människor och nya upplevelser. Det här är inte en ursäkt, det är en förklaring. Jag är fullt medveten om att otrohet är ett av de största sveken i ett förhållande för de flesta. Och ja, jag får dåligt samvete ibland, men den känslan överskuggas ofta av det jag får tillbaka – en rikare upplevelse av livet.
Det verkar som att vårt samhälle är helt besatt av monogami och idén om den “rätte”. Även i västvärlden, där vi gärna ser oss själva som liberala, är detta ett av de sista tabun vi fortfarande inte kan släppa taget om. Kanske är det för att vi är uppfostrade att tro på sagan om evig trohet, eller så är det helt enkelt vår kulturella programmering.
Jag skriver inte det här för att såra någon. Inte heller för att uppmuntra andra att göra likadant. Missförstå mig rätt – otrohet är inte för alla, och jag är helt medveten om riskerna och de potentiella konsekvenserna. Jag är inte stolt över all smärta jag förmodligen orsakat, men samtidigt tror jag inte på att leva ett liv i förnekelse och ånger.
Kanske är det något fel på mig. Eller så är det inte det. Jag vet att det finns många där ute som skulle döma mig, men samtidigt tror jag att det finns fler som i hemlighet förstår vad jag menar. Vi är bara människor, och kanske har tiden kommit för oss att sluta låtsas som något annat.
Så ja, jag har varit otrogen förut, och jag tror knappast det var sista gången. Jag lever mitt liv med respekt för dem jag bryr mig om, men också med respekt för mig själv. Några av er kanske kallar det egoism. Om så är fallet, är jag villig att bära den titeln.
Den här texten är mitt läckage av sanning, och jag vet att den kommer väcka reaktioner och diskussioner. Det är helt okej. Vi behöver fler samtal om verkligheten i livet och kärleken – inte bara de sagor vi matas med.
Hälsningar,
Emma
