För vissa kanske detta låter chockerande, men jag har bestämt mig för att vara otrogen. Ja, du läste rätt. Innan du dömer mig helt och hållet, läs vad jag har att säga. Jag har bara ett liv, och jag vägrar att slösa bort det på ett förhållande som blivit ett enda långt gäspande.
Jag har varit i en stadig relation i snart tio år. Den har haft sina fina stunder, men med tiden har jag märkt hur gnistan försvunnit. Det som en gång var passionerat och spännande har blivit förutsägbart och tråkigt. Jag har försökt ta upp det med min partner flera gånger, men ingenting förändras. Dagarna flyter ihop och jag känner mig nästan osynlig i mitt eget liv.
Det var inte så här jag drömde att mitt liv skulle bli. Jag vill känna att jag lever – inte bara existerar. Att varje dag gå igenom samma gråa rutin och undra ”är det här allt som finns?”. Jag är trött på att låtsas att allt är okej – både för min egen skull och för andras. Jag vill ha mer.
Att vara otrogen ger mig den där kittlande känslan av att kanske bli avslöjad. Jag vet att det låter galet, men det är som en adrenalinkick. Att träffa någon ny, känna den elektriska spänningen, att inte veta vad som väntar runt nästa hörn – allt detta får mig att känna mig levande igen. Jag vet att det kan få konsekvenser, men jag är villig att ta den risken om det innebär att jag slipper leva i apati.
Några av er kommer säkert säga att jag borde tala ut med min partner, eller avsluta relationen innan jag träffar någon annan. Men är inte livet mer komplext än så? Jag bryr mig om min partner, men den delen av mig som längtar efter något mer säger att en mer traditionell lösning helt enkelt inte är nog. Är det så fel att vilja tända gnistan igen? Att längta efter att känna sig attraktiv och eftertraktad?
Jag vet att många kommer att vara oeniga med mig, kanske till och med döma mig. Men vi lever alla våra egna liv och måste fatta egna beslut. Jag vägrar låta mig styras av samhällets normer eller vad andra förväntar sig av mig. Förhoppningsvis får min historia någon att reflektera över sitt eget liv och våga fråga sig själv om de verkligen är lyckliga.
Är jag en dålig människa? Kanske. Men jag föredrar ett intressant liv framför ett förutsägbart. Livet är för kort för att vara olycklig.
Emma
