Jag måste säga att jag är orolig över hur det verkar som att ungdomar idag tål väldigt lite. Det känns som om vi lever i en värld där man knappt kan säga någonting utan att riskera att någon blir kränkt. Vad hände med tiden då man kunde ha en diskussion utan att någon flippade ur?
Det är som att varje försök till en lite tuffare ton i samtalet möts av en kollektiv inandning och höjda pekfingrar. Själv upplever jag att det viktigaste för många unga är att hitta någon anledning att bli kränkt, snarare än att bemöta åsikter de inte håller med om med sakliga argument. En gång i tiden fick vi lära oss att man måste tåla att höra saker man inte håller med om – att det till och med kunde göra våra egna åsikter starkare.
Kravet på att alltid använda “rätt” språk känns för mig meningslöst. Det skapar en situation där människor är rädda för att säga något av rädsla för att använda fel ord eller uttryck. Varför kan vi inte i stället uppmuntra till öppen och ärlig dialog, där människor får säga vad de tycker utan att direkt placeras i ett fack som för eller emot någon rörelse eller organisation?
Det värsta med den här utvecklingen är att vi riskerar att forma generationer som inte vågar säga vad de tycker av rädsla för att bli offentligt korsfästa med ord. Alla ska ha sin egen lilla trygga bubbla där de inte kan bli sårade. Kanske är det dags att vi petar hål på de där bubblorna och lär våra barn om styrkan i att vara oeniga, men samtidigt klara av att lyssna på andras synsätt utan att ta det som ett personligt angrepp.
Jag säger inte att vi ska acceptera ren mobbning eller trakasserier, men det måste vara okej att ha en åsikt utan att hela “woke”-gänget kastar sig över en. Vi är trots allt vuxna människor, då måste vi kunna ha lite hårdare samtalston – utan att tappa respekten.
Så kära unga där ute, låt oss utmana varandra och bygga ett samhälle där åsikter får vara starka, men där respekten för varandra är ännu starkare. Kanske slipper vi då få en generation som är mer upptagen av att känna sig kränkta än av att faktiskt mötas i samtal.
Anna
